Kankse…det är inte helt klart än, ens i mina egna tankar, vart detta år kommer att ta mig. Mitt liv har de senaste åren varit mestadles oförutsebart, min stig för krokig och vinglat fram och inte tillräckligt många raka, öppna gläntor där jag kunnat se vägen framför mig. Men kanske är det så det behövde vara just då? Nej, det tror jag inte på själv ens. Ingen ska ha ett liv där man bara existerar och inte lever, där dagarna handlar om att överleva istället för att leva. Men det har i alla fall gjort mig redo för förändring, och precis som naturen nu vaknar till liv och börjar om, så börjar jag också om på nytt att skapa mitt liv som jag vill ha det.
Våren, ja. Visst är det en underbar tid, en tid när under faktiskt sker, även om vi tar dem för givet, Träden får nya gröna blad, blimmor kommer upp ur jorden som nyss var hårdfrusen och bildar färgklickar i det torra fjolårsgräset, och fåglarna börjar på nytt sjunga i träden. Våren är pånyttfödelse och början på nytt liv. Jag väljer att låta våren och naturen inspirera mig att också börja skapa nytt liv, ett liv som passar mig.
Och nu ska jag gå ut och njuta, trots gråa moln, av våren där ute.